Gödelövsvägen 10 (Piratens bank)
Piratens bank?
Det var alltså Tornabygdens Sparbank, som 1957 stod fadder till Genarps automatiserade telefonstation. Banken heter som bekant numera Lundabygdens Sparbank. Har den någon gång hetat Sparbanken Anund? Svaret på frågan är både nej och ja, i Fritiof Nilsson Piratens lundaroman 'Tre terminer" heter det nämligen:
"Det berättas att en lärarinna i Knästorps småskola utanför Lund en gång frågade en nybörjare: Vem är det som äger både himmel och jord? och att parveln knäppte sina händer och svarade: Sparbanken Anund!
Så ansedd bland folket var den bank for Lund med omliggande nejd …"
Och varför skulle inte Lundabygdens Sparbank, som på sin väg i de omliggande nejderna tagit hand om Sparbanken Kävlinge, Lomma sparbank, Dalby sparbank, Södra Sandby sparbank och Genarps sparbank, ha stått modell för Piratens Sparbanken Anund?
I 30 år var Genarps sparbank sig själv nog. Tanken att starta en egen bank i Genarp hade ventilerats man och man emellan sedan sekelskiftet, då Genarps kommunalordförande sedan 1888, Sven Johnsson, 1906 gjorde slag i saken. På hösten detta år var banken etablerad.
I den första styrelsen fick landstingsman Olof Jönsson på Ettarp tre positioner; han blev ordförande, kassör och verkställande direktör. Initiativtagaren Johnsson blev sekreterare och lantbrukaren Nils Christensson i Lyngby vice ordförande och vice verkställande direktör.
De övriga i styrelsen var fabrikör L Nilsson, Genarp, lantbrukarna A Henningsson, Kullaröd, J Knutsson, Genarp och O Åkesson, Eksvång samt – och här finns ytterligare en förbindelse mellan banken och telefonen – stinsen Reinhold Lentz. Bland stiftarna fanns också kronokinsman August Sjöberg i Klågerup, som utsågs till bankens ombudsman.
Olof Jönsson var ordförande under åren 1906-1916 och följdes på den posten av August Sjöberg 1916-1931, friherre Nils Gyllenkrok 1931-1941, godsägare Sten Tham 1941-1951 och godsägare Bo Wersäll 1952-1971. 1971 ersattes den från 1936 fungerande lokalstyrelsen med en regionstyrelse, i vilken Genarp för närvarande representeras av Gustaf Ljung, Risaholm, och Arne Bengtsson, Gyllebo.
1878 hade den 27-årige Sven Johnsson kommit tilI Genarp. där han först blev bokhållarehos Helmuth Wrangel på Toppeladugård och sedan hos brodern Tönnes på Häckeberga. På kort tid skaffade han sig stort kommunalt inflytande, och redan på 1880-talet var han ordförande i det mesta: kommunalnämnd och kommunalfullmäktige, pensionsnämnd och fattigvårdsstyrelse. Vid bankens bildande blev han också dennas förste kamrer - en befattning som han innehade till utgången av 1927, då han var fyllda 76.
I bankens egen historik ges en antydan om bakgrunden till Johnssons karriär: han skulle varit smålänning. Man har förmodligen då utgått ifrån, att han kom från Hallaryd i Kronobergs län. men ett noggrannare studium av församlingsboken visar, att han var född i Hallaryd i Blekinge. Inget ont om smålänningar för den sakens skull men heller inget extra plus tför denne Johnssons skull!
Under de sista åren behövde Johnsson på grund av bådestigande ålder och mängden av andra uppdrag hjälp med banksysslan. Nu var det dags for nästa stins att flytta från biljett- till kassaluckan.Det var Axel Andersson, som efter att formellt ha varit biträdande kamrer övertog Johnssons befattning vid dennes pensionering. Kamrertjänsten uppehöll Andersson i 30 år, men fortsatte i ytterligare 8 år som bankens handläggare av låneärenden och fastighetsvärderingar.
Det är naturligt, om man från bankens sida bara hade goda vitsord för de herrar, som under 60 år satt sin prägel på banken. Det är lika naturligt, att det fanns - och fortfarande finns - genarpsbor, som inte helt instämmer i betygssättningen. Från respektive utgångspunkter kan väl båda parter ha rätt. En avspisad lånesökare känner knappast något större behov att utbrista i lovsång medan samma avspisning kan vara till enbart glädje för banken. Ingen orätt torde likväl begås, om det här påstås, att bankens företrädare genom åren blivit allt populärare bland bygdens folk. Den djupaste anledningen till detta har förmodligen banken lättare att konstatera än skrivaren. Men namn som Anna Gertsson, Bertil Holm och Peter Dohrmann torde genarpsborna känna lika mycket för både på plånbokssidan till höger som på hjärtesidan.
Från den l juli 1936 är Genarps sparbank alltså ett minne blott – men bankens bortgång var ett ont, som slutat i gott.
Texten är hämtad från ”En bok om Genarp”, skriven av Åke Sundström och utgiven av Genarps Kulturförening.
