Genarpsvisa: Här i åsens fagra trakt av Åke Sundström

Text: Åke "Risahusaren" Sundström, (Visan är skriven till revyn "Genarparn 2", år 1977)

Melodi: Lykkeliten

Säg, finns det någon bygd som denna

här uti åsens fagra trakt,

där man var dag, som går, kan känna,

hur hjärtat slår för all den prakt,

som runt oss härskar i naturen,

emellan slott från gångna år,

där brölet hörs från kronhjortstjuren,

och rådjursklövar sätter spår.

En gång fick våra fäders dyrkan

se, hur på Göddes forna lev

man byggde allra första kyrkan

när man runt elvahundra skrev.

Ett Lyngby-tempel restes sedan,

men Genarp fick sitt allra sist;

det står den dag, som varar, medan

vårt Lyngby första kyrkan mist.

Se, hur det ljusnar över åsen,

när dagen gryr i österled;

se, hur den silvervita måsen

i vattenhålen singlar ned.

Hör vipans skri i vårens dagar,

när jorden doftar starkt av mull

allt enligt livets egna lagar,

som skrivits enbart för din skull.

Ja, här finns allt, som ögnat fägnar

av det, vi gratis bjudes på

- skam den som sina stunder ägnar

åt arga onda tankar då.

Nej, låt oss tacka allt och alla

för att vi här har fått vårt bo,

och må vi aldrig, aldrig falla,

ur traktens egen ljuva ro.

Här är det gott för oss att vara,

sen må här byggas hus på hus;

vårt Genarp likväl skall bevara

naturens eget sköna ljus.

Ett ljus som ler och aldrig bländas,

och som i mörkret är vårt bloss

- ett ljus som evigt måtte tändas

hos dem, som kommer efter oss!

Texten är nedskriven efter följande källa:

Margareta Ingemansson, Peter-Jaan Kask, 1987: Människor i Genarp och Häckeberga