Husarens vilorum

(Nedanstående text är skriven av Thorbjörn Sjunneson och publicerad 3 april 2018. Thorbjörn har forskat mycket kring de skånska husarerna.) 

Under koret i Genarps kyrka vilar en av de verkliga Svenska krigshjältarna, veteranen från Pommeska kriget, Jacob Tage* Silfwerskiöld. Född på Häckeberga 24 juni 1727, han var son till ”Presidenten uti Hofrätten i Finland” herren till Häckeberga Peter Silfverskiöld (1691-1758) och Mette Sofia de Bruine (1701-77).

GENARPS KYRKA
Genarps kyrka är den enda kyrkan i Skåne som uppfördes under 1500-talet och är ett tidstypiskt prov på den danska kyrkoarkitekturen från detta århundrade, i brytningen mellan medeltid och renässans. Patronus till kyrkan tillika Herren till Häckeberga bodde en mil bort på sitt gods, men vakade och värnade om kyrkan på sitt speciella sätt, likt en Machiavellisk furste.

Kyrkan inrymmer två gravvalv för innehavarna av Häckeberga, ett större under koret och ett mindre under sakristian. I dessa har kyrkans byggherre och andra medlemmar av släktet Ulfstand funnit sitt sista vilorum tillsammans med senare herrar till Häckeberga, däribland fru Mette Rosenkranz, hennes svärson Tage Krabbe och medlemmar av släkten Silfverskiöld.

Genarps kyrka ca 1830 teckning av Carl Stefan Bennett

Mellan släkterna rådde stridigheter om platserna i gravvalven och då främst det ”finare” det vill säga under koret. För att bereda en ärofull plats åt den mäktiga fru Mette Rosenkrantz flyttades kvarlevorna efter Hack Ulfstand ut ur det gravvalv han själv inrett åt sig och sina ättlingar under koret och stuvades i stället in i ett trångt gravvalv under sakristian. Inte heller kvarlevorna efter fru Mette Rosenkrantz fick vila länge på hedersplatsen i Ulfstands gravvalv. När Tage Silfverskiöld behövde husrum för sin fader kvarlevor fick hennes stoft samma öde som Hack Ulfstands tidigare hade fått. Det stora gravvalvet intogs av den Silfverskiöldska släkten.

I samma veva lät Tage undersöka huruvida det fanns någon skatt i hans förfäders kistor. I J.C Barfods ”Märkvärdigheter rörande skånska adeln” beskriver denne ”Under 1700-talet lät en major Silverskiöld, en avlägsen släkting till fru Mette Rosenkrantz, undersöka kistorna för att utröna om där fanns någon skatt gömd. För några år sedan då major Silfverskiöld, ofannämnda frus (Mette, förf anmärkning) dotterdotters dotterson, lät flytta sina förfäder utur stora graven för att ställa dem ovan jord i en vrå i kyrkan och det till denna våldsverkan betala folket började röra vid hans mormors faders, herr Tage Krabbes, kista hördes av den där innestängda luften något ljud, som de förskräckta arbetarna togo för den dödes suckar over samma ofredande. De lupo därför ifrån allihop och kunde ej förmås att vidare rubba de döda. Majoren måste därför med sina mindre samvetsgranna drängar själv utföra detta, då han, för att utröna orsaken till detta ljud samt för att efterse, om enligt folkets föregivande, en skatt där förvarades, lät alldeles utvälta den döde på golvet och noga rannssaka de torkade blommorna, varmed man gjort bädden under liket, varefter alltsammans nog vårdslöst inlades så att den inre kistan blivit bakvänt insatt uti den yttre”. Tage fann som sig brukar ingen skatt!

GODSET HÄCKEBERGA
Det Häckeberga som fanns under Silfwerskiöldarnas tid beskrivs av Linné under hans Skånska resa 1749. Han skrev att den "låg täckast av de gårdar vi hitintills sett på skånska resan, och var byggd med grundmurat stenhus på tre sidor, vilket hade ett stort runt torn på sydöstra sidan". 1780 revs det stora tornet, som troligen hade medeltida ursprung. Peter Silfverskiöld efterträddes 1758 på godset av sonen Tage, som dog 1802. Dennes son major Peter Didrik Silfverskiöld sålde 1824 egendomen till auditören Anders Wollmar och kom således inte att vila i kyrkan.

KYRKANS PATRONUS
Jacob Tage* var mån om sin församlingskyrka eller var det kanske för att han skulle gottgöra sina tidigare ”krigserfarenheter”. Då St. Petri kyrkan i Malmö 1797 skulle byta ut sin gamla medeltidsorgel förvärvade han denna och skänkte den till Genarps kyrka. Orgeln invigdes under stora högtidligheter i kyrkan den 12 oktober 1800 av kyrkoherden Willhelm Nibelius. Fram till 1937 stod den på orgelläktaren i kyrkan. Idag är den placerad i Skovgaardssalen på Malmö Museum och är troligen den äldsta spelbara orgeln i världen. Orgeln bedöms vara ett nordtyskt arbete från 1500-talet. När orgeln invigdes 12/10 1800 berättas det i Lunds Weckoblad om att invigningen förrättades av Kyrkoherde Wilhelm Nibelius. När gudstjänsten avslutades med Psalm 305 spelades orgelns hela register upp ”under pukor, trumpeter, walthorn, clarinetter och flöjttraverer och jemte denna wäl utförda musique lossades i flera omgångar under sången 4 stycken å kyrkogården planterade kanoner”. Ett välregisserat och dramatiskt skådespel av den gamle krigaren.

Psalm 305: nu tacka Gud, allt folk (Nun danket alle Gott) – lov- och tacksägelsepsalm (”ståpsalm”) av Martin Rinkart år 1636. Melodi (2/2, Ess-dur) av Johann Crüger år 1647, tryckt år 1648 i hans Praxis pietatis melica. Texten enligt 1695 års lydelse (”Lof- och tacksägelsepsalmer”) återges för att ge en bild av stämningen från orgelåterinvigningen år 1800.

Nu tacker Gud, allt folk! med hjertans fröjd och gamman,
för stora ting dem han gör med oss allesamman:
den af wårt moderslif, allt intill denna stund,
oss mycket godt har gjort, och än gör margelund´.

Den nåderike Gud, han oss ock här förläne,
att wi med hjertans fröjd i frid städs´ honom tjene:
och Herren, stor af nåd, han ware alltid blid;
oss ware Herren när nu och i ewig tid.

Pris ware dig, o Gud, o Fader, Son och Ande!
Högtlowad store Gud, af oss i allo lande,
som utaf ewighet en enig Gud förwisst
har warit, är och blir. Fräls oss, o Jesu Christ!

(Nummer 12 i 1986 års psalmbok ”Guds lov”; nummer 272 i 1819 års, under samma rubrik).

Genarpsorgeln på Malmöhus slott

Även Kyrkans altaruppsats är en gåva från Tage Silfverskiöld och hans hustru Gustava Charlotta Hallenborg, den tillkom på 1780-talet och har i mitten en målning, föreställande Jesus i Getsemane, ett vanligt motiv på altartavlor från denna tid. För att allmogen och även framtiden skulle se vem som låtit utföra det stiliga verket lät Tage hugga in sin och hustruns vapensköldar och även namnen på de båda. Förmodligen utfördes altaruppsatsen vid den renovering av kyrkan som Tage lät göra 1787, om denna kan man lösa på en minnestavla uppsatt på Herrskapsläktarens östra sida: ”Åhr 1787 lät Majoren och Riddaren Jacob Tage Silfverskiöld och dess hustru Gustawe Charlotte Hallenborg reparera kyrkan utom som innan sa till Altare Predikstol Fönster Läktare och bänkar. Målningen förfärdigat af Hans Holst”. Än i dag får Herrskapsläktaren nyttjas av Herren till Häckeberga.

GRAVVALVET

I gravvalvet under koret förvaras 24 kistor rymmande stoftet efter förhoppningsvis lika många medlemmar av familjen Silverskiöld, 10 av dessa har kistplåtar. På en av dessa kan man utläsa följande: ”Här hvilar Kongl. Mayts Tro Tjenare Meyoren och riddaren af Kongl. Sverdsorden Wälborne Herr I Tage Silfverskiöld, Herre till Heckeberga och Esarp, Född år 1727 den 4 Junij – Gift 1763 med Dorotea Elisabeth Schmalensee, 1770 med Constantina Dahlstjerna och 1779 med Gustafa Charlotta Hallenborg, Död den 3 Februarij 1802, Sörgd af ebn efterlefvande Maka, 12 barn, 7 barnbarn, 2 mågar och 1 Svärdotter”.

Tage Silfwerskiöld

HUSAREN TAGE

Nästan hela den gamle husarens CV ryms på silverplåten. Tage började sin militära bana 1/2 1751 som volontär vid Kronprinsens regemente i Malmö. Året därefter 21/1 utnämndes han till sergeant. Till det gamla anrika Lifregementet till Häst förflyttades han 19/10 1754 där han då blev korpral och två år senare kornett 3/5 1756. I början av 1758 var han hemma på Häckeberga och störde som tidigare sagts gravfriden för sina anfäder. Samma vår 29/4 skrev han in sig som stabsryttmästare i det då 5 dagar gamla Svenska Husarregementet. Med detta lämnade han Sverige, för att först 14 år senare flytta hem igen. Till stabsmajor, med stabsryttmästares lön utnämndes han 13/8 1766. När regementet överflyttades till Sverige på vid jultid 1772 kom han att hamna i Ängelholm, dit han och hans husarer kom på årets näst sista dag. På våren 1773 förflyttades skvadronen till Malmö och närheten till ”hemmet” på Häckeberga blev mer påtaglig. År 1794 den 11/11 utnämndes han till sekundmajor, det vill säga den tredje högste i regementet. Ett år senare 12/4 1785 begärde och erhöll han avsked från regementet och började intressera sig för sin roll som Patronus istället. Till Riddare Af Svärdsorden utnämndes han 28/4 1770, en senkommen honoratiering av hans krigarbragder.

Under fälttåget 1760 blev Tage och löjtnanten Ihre samt några av deras husarer tillfångatagna vid Breest. Tage kom efter en tid ur fångenskapen, men Ihre utväxlades inte förrän efter nästan två år.

”Schwedishe husaren”

Det följande krigsåret 1761 var man på nytt i kamp med Bellings Preussiska trupper, de fruktade svarta husarerna. Tage var då skvadronschef vid den nyuppsatta gula husarkåren, som uppsatts den 3/8 detta år under befäl av Philip von Platen.

Man får förmoda att det var de båda officerskamraternas erfarenheter som lade grunden till von Platens klassiska verk ”Husaren i Fäldt”, för det var verkligen i fält som man befann sig, ständigt på resande fot, kors och tärs i provinsens alla hörn.

I början av augusti 1761 befann sig von Platen och Tage i Demmin, när man fick marschorder till Malchin, sydöst om Rostock. Natten till den 5 augusti bröt man upp och med två skvadroner husarer och ett frikompani gav man sig iväg mot Malchin. Husarerna intog Malchin utan större manfall och erövrade ett större förråd förnödenheter från Preussarna. Några dagar senare bröt man upp från orten, enligt order från det svenska högkvarteret och begav sig söderut. En knapp mil tillryggalades, innan man blev upphunna av Bellings trupper i den lilla Byn Kenzlin. Husarerna rastade i byn och överraskningen var total när de fientliga husarerna uppenbarade sig. En del av husarerna han att sitta upp på sina hästar, för att försvara sig. Bakom en av byns grindar förskansade sig Tage med en halvtropp, för att försvara sig mot Preussarna. Försvararna lyckades i alla fall fördröja intaget av byn, men blev själv tillfångatagna. Tage och även löjtnanten Hadorph sårades båda två och ett tjugotal husarer dödades. von Platen, med de återstående delarna av de två skvadronerna tog sig dock ur byn och kunde fortsätta sin färd till huvudstyrkan utan att bli förföljda. Tage och hans löjtnant utväxlades dock, så gick det inte för regementskamraten von Blücher, som året innan tillfångatagits vid Kavelpass, men det var kanske han som såg till att hans gamla kamrater släpptes.

FRUARNA

Tre gånger var Jakob Tage* gift, först 1763-12-16 med med Dorotea Elisabet von Schmalensee (1745 - 1764) hon blev endast 18 år, sedan 1769-10-20 med Maria Constantia Dahlstierna (1747 - 1778) och till sist 1779-02-19 på Rydsgård, Södra Villie med Gustava Charlotta Hallenborg (1755 - 1827).
Den gamle husaren lämnade Häckeberga och det jordiska livet 2 mars 1802. På 1780 talet var Tage ordförande för lasarettsdirektionen i Lund, en period med mycket bekymmer

FAMILJEN

Ytterligare några Silverskiöldar med förflutet i Husarregementet vilar i gravvalvet, nämligen: Fredric Ferdinand, son till Tage och Constantina Dahlstierna, född på Häckeberga 24/1 1773. Hans mor, Constantina var syster till Tages korpral vid Husarregementet Adolph Julius Dahlstierna. Fredric Ferdinand själv började vid Husarregementet, som av korprals karraktär 12/5 1780, det vill säga han skrevs in över stat, en köpt grad och titel. Året efter avancerade han till av stabskornett karaktär 2/5 1781 och blev ordinarie premiärlöjtnant 29/1 1788. Till sekundryttmästare utnämndes han 29/10 1792 och 10 år senare lämnade han Husarregementet den 6/5 1802. I gravvalvet lades han 1804 efter det att han avlidit den 3/4 detta år.

På en kistplåt på en av de andra kistorna kan man läsa: ”Här hvilar Majoren och Riddaren Af Kongl. Svärdsord. Wälborne Peter Julius Didrik Silfverskiöld – Född den 16 Maij 1764. Död 6 Februari 1836”. Således är denna kista nersatt i valvet efter förbudet 1815. Familjen Silfwerskiöld värnade inte om kyrkobesökarnas inandningsluft, det ligger endast en trälucka över nedgången till gravvalvet och odören från liken kunde lätt sippra upp i kyrkorummet.
Peter Julius Didrik son till Tage och Dorotea Elisabeth Schmalensee blev tidigt moderlös och kom att få uppleva två styvmödrar. PJD:s kötsliga moder var syster till Tages regementskamrat ryttmästaren och skvadronschefen Gustaf Friederich von Schmalensee.
P.J.D:s tid vid Husarregementet började på våren 1772 den 20/4 då han köptes in som av volontärs karaktär, på hösten 1773 9/9 blev han utnämnd till av fanjunkares karaktär
och först 17/8 1777 blev han stabskornett, men med vaktmästares lön och syssla, det vill säga det högsta underbefälet. Fyra år senare kröns den tröga karriären med en stabslöjtnantsbefattning 18/10 1784 och ytterligare fem år senare 14/9 1784 infann sig sekundryttmästaregraden den 14/9 1789. Först 29/10 1792 blev han skvadronschef, en befattning han skulle kvarstanna i hela sin återstående tid vid regementet. Till stabsmajor utnämndes P.J.D 15/5 1796, den sista graden han kom att erhålla innan han begärde avsked 5/6 1802. För trogen tjänst erhöll han Riddarteckent Af Svärdsorden 16/11 1799. Efter sin tid vid Husarregementet kom han att vara en av de första som köpte tomter invid Drottningtorget i Malmö.

Innan man lämnar kyrkan finns det möjlighet att ta ett vykort och lägga likviden i den gamla offerstocken från 1700-talet. Man känner tidens vingslag och det är nästan som om gamle Tage fanns bredvid räknandes pengarnas antal som trillar ner i offerstocken.