Bertil Andersson

(Texten nedan är skriven av Bertil Anderssons dotter Marika Jardert och publicerat i nästan oförändrat skick oktober 2021.)

I en artikel i Genarps Kulturportal (2012-05-30) läste jag om ”pamparna” i Genarps historia; de sex personer som suttit som ordförande i Genarps kommunalnämnd, från 1888 fram till sammanslagningen med Lund 1974.

Den femte personen, Bertil Andersson, var min pappa!

Men varför satt han bara fyra år; 1956 – 1960? Det står i artikeln ”sedan flyttade han från Kongsmarken och storkommunen.”

Bertil Andersson flyttade till gården Hässleberga i Lyngby kommun 1943, en stor gård som han arrenderade. Våren 1945 gifte han sig med Inez Andersson (jo, hon hette Andersson, redan som ogift), som han träffat uppe i Stockholm när han tagit värvning på K1 där; hon var bland annat en mycket duktig sömmerska!

Jag föddes våren 1946. Hösten 1947 fick jag en lillasyster, Agneta!

Där i skogen som hörde till gården fanns en domarring! Undrar om den finns kvar i dag…?

Våren 1948 köpte mina föräldrar en egen gård; Karlstorp, i Kongsmarken, i Lyngby kommun. Den var på tjugo tunnland; en normalstor gård på den tiden; vi hade två ardennerhästar, tre kor, några kvigor, en gris, höns och katter! Och en stor trädgård med fruktträd och bärbuskar! 

 (Fotografiet ovan med mig, då jag håller i min lilla trehjuling; jag var då tre år gammal, är taget 1949. I bakgrunden syns en av längorna på den kringbyggda gården Karlstorp; den var byggd i korsvirke, och med halmtak! Bilden är tagen av min mamma; hon hade en egen kamera! )

(Bilden på min mamma, som också var min slöjdlärarinna i tredje och fjärde klass, är tagen runt 1954.)

Pappa blev snart aktiv i politiken. Han satt i Bondeförbundets styrelse i Lyngby kommun, och 1951 var han ledamot i både kommunalfullmäktige, kommunalnämnden, skolstyrelsen och fattigvårdsstyrelsen!

Min pappa var en fantastisk pappa! Eftersom jag fick en lillasyster när jag var 1½ år, delade mamma och pappa upp ansvaret för oss; pappa tog ansvar för mig, och mamma för min lillasyster!

Jag följde ofta med pappa ut på åkrarna; jag gick bredvid honom efter hästarna och plogen, eller harven, eller trumlan, eller vad det nu var. Han sjöng visor för mig, han visade mig grodynglen i ån (jag gillar grodor än i dag!), han gjorde sälgpipor till mig, som jag kunde spela på, och mycket mer! Jag var med honom i stallet också, förstås. När jag ville, fick jag mjölka Lotta, den snällaste kon! Pappa visade hur jag skulle göra – och mjölken kom direkt!

Jag minns att jag en gång ville följa med pappa på ett politiskt möte – och det fick jag, utan några diskussioner! Jag hade inte börjat skolan då. Jag tyckte det var spännande, så jag följde med flera gånger! Det var ingen annan politiker som tog något barn med sig, men sådant bekymrade inte min pappa!

 
(Fotografiet med Bondeförbundets styrelse i Lyngby är taget i början på 1950-talet. Pappa står i översta raden, längst till höger!)

Men - så slog man ihop Lyngby, Gödelöv och Genarp till en storkommun. Jag har kvar ett tidningsurklipp:

”Premiär för Stor-Genarps fullmäktige

Genarps storkommuns fullmäktige samlades på lördagseftermiddagen till sitt första sammanträde som hölls i kommunhuset i Genarp. De 35 ledamöterna hade i det närmaste mangrant mött upp till det smått historiska sammanträdet. Folkskollärare G. Wilhelm Welin öppnade sammanträdet i egenskap av kommunalstämmans ordf. och uttalade i sitt hälsningstal förhoppningen om ett gott samarbete om de stora uppgifter som den nya kommunen har sig förelagda. Därefter förrättades en del val.”

Till ordförande i kommunfullmäktige ”intill nästa sammanträde i jan.” valdes Thure Gabriel Gyllenkrok, och till vice ordförande Wilhelm Welin. Så valdes ett antal ledamöter – bland annat min pappa! Till ordförande i kommunalnämnden valdes Wilhelm Welin, och till vice ordförande ”lantbr. Bertil Andersson, Lyngby.”

Jag har kvar en kopia på ett protokoll fört vid sammanträde med Genarps kommunalnämnd den 22 augusti 1956 i sammanträdesrummet i nya kommunalhuset i Genarp. Det är undertecknat av kommunalkamreren Sven G. Larsson (honom kommer jag ihåg; jag följde ju med pappa till kommunalhuset i Genarp ibland, när han hade något ärende dit; 1956 var jag tio år), och protokollet var justerat av Bertil Andersson/ordf!

Men vid den här tiden hände något allvarligt. Min pappa fick värk i sina ben. Det tog ett tag innan läkarna fattade vad det handlade om – han hade nämligen fått cancer i ryggen!

(På grund av säckarna som pappa bar på ryggen, fyllda med säd, betat med kvicksilver? Det var relativt nytt då, och förbjöds ju senare. Jag minns svettfläckarna på pappas skjorta när han bar på säckarna; inte konstigt då, om giftet gick vidare genom den glesa säckväven, genom den våta skjortan och in i huden…)

Pappa blev opererad; de tog bort cancern. Nerverna vid ryggkotorna tog skada, så pappa fick lära sig gå på nytt, och han var tvungen att använda käpp resten av livet. Han fick också strålbehandling; efter det hade han ett stort, rött märke på ryggen; det såg ut som en port till en lada…

Jag förstod inte då hur allvarligt det här var. Jag hörde aldrig pappa eller mamma gnälla; de tog tag i problemen istället! De arrenderade ut jorden och sålde alla djuren, utom Lotta och hönsen, så vi i alla fall hade mjölk, grädde, fil och ägg! Mamma började arbeta som slöjdlärarinna på min skola; hon blev min slöjdlärarinna när jag gick i tredje och fjärde klass! Hon var fantastiskt pedagogisk; så positiv, och hjälpsam! Och vi fick sy mycket mer spännande och vackra kläder, än eleverna fått göra tidigare! Och det gjorde att några kvinnor bad mamma starta en studiecirkel för dem i sömnad! Det gjorde hon, och den cirkeln varade så länge några av dem var kvar i livet…

Och pappa, som hade gått fem år i folkskolan, och en kortare utbildning på en lantbruksskola, samt viss utbildning på K1 i Stockholm, läste in resten av folkskolan samt gymnasiet, och kom in på dispens (han var ju 40 år fyllda) på Socialinstitutet i Lund! (Nuvarande socialhögskolan.)

Trots allt detta, var pappa alltså även ordförande i Genarps kommunalnämnd 1956-1960!

Han trivdes helt klart med det; för honom var det viktigt att vara delaktig i det som hände i samhället!

Och som om inte allt detta vore nog, föddes min lillebror Thomas 1959! Många år senare, som ung vuxen, doktorerade han i ekonomi…

Våren 1961, när pappa var klar med utbildningen, fick han arbete på Malmöhus Läns Landsting i Lund, som kamrer. Så då sålde mina föräldrar gården Karlstorp, och vi flyttade till en villa i utkanten av Lund – så att vi ändå hade utsikt ut över åkrarna!

 (Den sista bilden är tagen hösten 1964; då bodde vi i Lund sedan några år. Pappa, mamma och min lillebror Thomas är med på bilden; den är tagen på pappas 50-årsdag!)

Så det var därför som pappa slutade som kommunalnämndsordförande i Genarp! Om pappa inte blivit sjuk hade vi absolut bott kvar på Karlstorp, och pappa hade säkert fortsatt som kommunalnämndens ordförande ett bra tag till…

Jag var 15 år då vi flyttade till Lund. För mig var det positivt på vissa sätt, jag fick nära till Samrealskolan i Lund, som jag flyttade över till då. (Tidigare hade jag gått i en realskola i Malmö; det tog en dryg timme med buss och spårvagn att ta sig dit från Karlstorp…)

Trots allt vad pappa och mamma fick gå igenom, tappade de aldrig sin glädje och humor! Några år senare köpte de en sommarstuga i Blekinge, nära till havet, och med skogen precis intill – och med utedass, precis som på Karlstorp, de första fem åren vi bodde där! Det var nostalgi för mig! Och där i stugan fick hela familjen njuta av naturen!

Jag har några vaga minnen av Wilhelm Welin, enbart positiva! Senare har jag läst att en av hans söner var Karl-Erik Welin, född 1934. Han var en känd organist, pianist och kompositör, och spelade på konserter i stora delar av världen! Men han var också kontroversiell. Han dog på Mallorca 1992, 58 år gammal.

För 30 år sedan, 1991, flyttade jag till Svalövs kommun; jag hade hittat en liten gård där, på tre tunnland, Olivedal! Min längtan tillbaka till landet kunde jag inte motstå längre! Mina då vuxna döttrar hade sina ridhästar där, och jag skaffade höns, katter och två getter! Här kände jag mig hemma; Olivedal liknande faktiskt Karlstorp på många sätt!

(I dag bor båda mina döttrar på var sin hästgård!)

När jag sedan kom in i föreningslivet, mötte jag en man som heter Georg Welin! Jag gick fram till honom; berättade att jag var född i Genarpstrakten, och nämnde Wilhelm Welin.

Då visade det sig att Georg var Wilhelms son, och att Karl-Erik var Georgs lillebror! Vi pratade länge, och efter det har vi setts då och då! Georg Welin föddes 1932; han fyller alltså 89 år i år. Han är en mycket känd kulturprofil i kommunen; han sjunger och spelar fiol, han är med i en teaterförening, han är författare, han är aktiv i hembygdsrörelsen. Och han har arrangerat minneskonserter för sin lillebror Karl-Erik! Och han har bland annat fått Svalövs kommuns kulturpris!

Den kulturförening jag startade 1993 på gården Olivedal, och där jag var ordförande i alla år; vi ordnade bland annat tidsresor för skolklasser där, och vi spelade in två filmer om hur livet kunde ha tett sig på gården i slutet av 1800-talet (då gården byggdes), har faktiskt också fått Svalövs kommuns kulturpris, och flera andra kulturpriser!

Där har Georg och jag, andra generationen efter två av pamparna i Genarp, något gemensamt! Och liksom våra respektive fäder, har vi ett intresse för att delta och förändra i samhället!

Och tänk att vi båda valt att bosätta oss i Svalöv; en landsortskommun…

Och jag har faktiskt varit politiskt engagerad i omgångar, och jag har varit studiecirkelledare, och jag har ett stort intresse för att sy, sticka, virka, brodera! Så jag är faktiskt mycket lik både min pappa och min mamma! Och det är jag stolt över!

Marika Jardert, född Andersson, 75 år 2021