Baronens grav

Nuvarande Häckeberga slott som byggdes under åren 1873-1875, har haft många ägare under årens lopp (uppgifterna nedan är hämtade från hemsidan Slottsguiden.info)

1872         Tönnes Vilhelm Wrangel von Brehmer

1903         Carl Gustaf Wrangel von Brehmer (föregåendes son)

1920         Tönnes Herman Wrangel von Brehmer (föregåendes bror)

1940         Ulla Dorotea Wrangel von Brehmer (föregåendes dotter)

1952         Rurik Ulrik Sebastian Tham (föregåendes son)

Carl Gustaf Wrangel levde 1871 – 1920. Hans grav finns ute i skogen SO om slottet. I boken ”Häckeberga, del 2”, utgiven av Häckeberga Bygdeklubb, 2016, på sidan 128, berättas följande

Arvtagare till godset, den 32-årige Carl Gustaf Wrangel, byggde Skoggårdsvillan (den äldre villan som byggdes 1903 och brann 1950 red. anm.) på andra sidan sjön och bosatte sig där med sin hustru Elsa Sofia Bonde född 1879 i Julita, Södermanlands län. Hon var dotter av överstekammarjunkaren friherre Carl Carlsson Bonde och hans maka, friherrinnan Ulrika Sophie Beck-Friis.

Nästan ingenting är känt från Carl Gustafs tid, annat än hans begravning. Han dog i Genua i Italien den 14 mars 1920 och det sägs att han ville bli begravd mitt på Häckeberga. Och så blev det. Vid begravning ute i skogen samlades många av godsets arbetare vid Munkabron norr om Olstorp för att se på processionen. Det var nog mest av nyfikenhet, man stod inte och bockade och neg, berättar en gammal häckebergare.

Graven kom att kallas Baronens grav och har under 1900-talet varit ett omtyckt utflyktsmål. Häckebergabor har berättat att den väg som idag går dit anlades när friherrinnan Elsa begravdes på 1940-talet. När baronen begravdes bar man honom upp till platsen. När friherrinnan skulle begravas var det besvärligt väglag och likbilen var där en dag tidigare och provkörde. För säkerhets skull tog den ansvariga personalen på Häckeberga dit en häst för att dra likbilen om väglaget inte skulle tillåta uppfärd. En liten fadäs av annat slag inträffade dock. Friherrinnans kista sänktes ner och de närvarande höll tal och slängde ner blommor. Rätt som det var stack en hand ut genom granriset till gravkammaren och en man med vilt rött skägg visade sig och började dra in kistan. De närvarande blev helt förskräckta. Meningen var att denne man skulle hålla sig helt dold och tyst tills allt var över. Den rödskäggige var Johan Nilsson från Fiskarehus och en mer detaljerad version av händelsen lyder så här. ”Granris hängde för själva graven där nere. En man från Lövdalshus stod på en stubbe och sjöng vackert under begravningsakten.

När käringarna hörde att det rörde sig därnere blev de nyfikna, men när Nilsson stack ut näven blev de rädda och trodde sannolikt att det var den döde baronen. Nilsson var irriterad: - Släng ner stiajäveln, så jag kommer opp!."

På Riksantikvariets hemsida Fornsök, kan man läsa följande text om platsen: Uppgifterna är från 2018-10-02.

Gravplats, ca 30 m i diameter, bestående av en liggande gravhäll, sandsten, 1,9x1,5 m (NNV-SSÖ) och 0,1 m tj. I översidan under en sol är inskriften:

HÄR HVILAR - FRIHERRE - CARL GUSTAF WRANGEL - *D 17 AUGUSTI 1871 - kors D 14 MARS 1920 - OCH HANS HUSTRU - ELSA SOFIA BONDE -*D 17 AUGUSTI 1871 - kors D 22 JANUARI 1946

Gravplatsen har ursprungligen varit omgiven med en krets av tio resta stenar, 30 m diam, varav fyra återfinns i ursprungligt skick. Platsen har varit utsatt för oktoberstormen 1967.

 Nedan: Foto av baronens grav från 2007-06-20. 

Här är en karta (från 1981) med gravplatsen inritad. Parkera nära slottet, gå 1 km söderut tills du kommer fram till det öppna fältet på vänster sida. Följ skogsvägen österut längs ån enligt kartbilden.