4H-verksamheten under 1950-talets Genarp
(Nedanstående text är nedskriven av Inger Hansson, augusti 2017 och publicerad 2017-09-22. Samtliga foton kommer också från Inger. Hon är född och uppvuxen på gården Åbron som är belägen strax norr om Genarp.)
4H-verksamheten under 1950-talets Genarp
4H-verksamheten blomstrade i Genarp på 1950-talet. Nils G. Nilsson, försöksassistent på Hushållningssällskapet i länet med många kommunala uppdrag och småningom nämndeman, vurmade för ungdomens bästa i Genarp.
(Nils G Nilsson, troligen 1953)
Han startade den första Unga Odlareklubben och symbolen var ett fyrklöver med ett H på varje blad där H stod för Huvud, Hjärta, Hand, Hälsa. En opolitisk förening öppen för alla från 11 år. Alla som hade tillgång till en odlingslott på ca 100 m² fick bli medlemmar. Eller hade plats för en kaninbur och kunde föda upp kaniner. Och allt gick ut på att det skulle drivas som ett ekonomiskt företag med noggrann bokföring och eget arbete. En gång under odlingssäsongen kom länets 4H-konsulent och besiktigade odlingarna. Själv odlade jag bruna bönor som jag sen sålde till Yngve Håkansson på Lantmannaaffären.
Nils G.Nilsson var nitisk i sin iver att få byns ungdomar engagerade. Han hade haft ögonen på två tomter som låg för fäfot och som nu kommunen upplät till vårt förfogande. Den ena låg vid ”korset” som vi sa på den tiden. Det var korsningen vid Gödelövsvägen – Kyrkovägen, mitt emot Nils Larsson på nr 5. Den andra låg mitt uppe i byn, mitt emot bilverkstan, som på den tiden drevs av Östen Svenre. Och granne med systrarna Nordmark där en syster hade damfrisering. Det var två tomter om vardera 1 000 m². Det innebar att 20 barn kunde få en odlingslott. Och ungefär så blev det. Jag hade nu slutat skolan hos G.W.Velin och avancerat till klubbledare. Med benäget bistånd av min far, Olof på Åbron, blev lotterna kultiverade och många av Genarps 11-12-åringar kunde så, sätta och skörda sina produkter. Jodå, Lars Norén hade också en odlingslott men han valde istället att odla själen.
Våra sammankomster på sommaren handlade ofta om växtkännedom och på vintern hade vi studiecirklar med olika teman. Under flera år hade vi en bejublad julfest med underhållning av 4H-medlemmarna. Sång och musik, sagospel och teaterpjäser. Vi höll till i Bygdegården som inte finns längre men som låg där Sandvägen svänger upp mot Risen.
Bygdegården blev också mötesplats för vår snabbt växande musikcirkel. Under de första trevande försöken på mandolin och gitarr träffades ett 10-tal barn i gamla kommunalhuset eller kanske ska jag säga gamla järnvägshotellet. Igen hade Nils G.Nilsson gjort en insats och fått kontakt med Lennart Eggeling som drev en musikaffär vid Mårtenstorget i Lund. Minns jag rätt så var det 1950. Musicerandet blev populärt och både instrumenten och lärarna blev fler. Mandolin, gitarr, fiol, blockflöjt, trumpet och dragspel. Vi flyttade från kommunalhuset till Bygdegården, under några år hölls undervisningen på Hotellet och på 60-talet blev det i nya skolan.
(Foto med Gunnar Welin, troligen från 1953)
(Foto med mandolintrio, troligen från 1953)
Redan efter ett par år hade vi en mandolinorkester som i alla fall vid ett tillfälle fick äran att spela vid en gudstjänst i Genarps kyrka. Men orkestern växte. William Freij, dragspelsläraren, såg till att vi fick passande arrangemang när nu instrumenten var fler. Repertoaren var blandad, allt från menuetter till operettmusik, tyska marscher och populärmusik. Vi blev inbjudna till olika evenemang, framförallt till 4H-tillställningar runt om i länet.
(Foto med 4H-orkestern, troligen från 1954)
Andra 4H-klubbar i Lundabygden blev intresserade av musikverksamheten och det bildades musikcirklar på många håll. Och det var genom alla musikcirklar som Studiefrämjandet startade sin verksamhet.
Lennart Eggeling, som också var reseledare, anordnade två gånger mycket uppskattade resor till Hamburg för sina musicerande elever.
