Linné ser på bygden

(Artikeln publicerades 30 maj 2012)

När Carl von Linné 1749 kom till våra trakter var Mette Sophia Bruin väl etablerad på sitt arvegods Häckeberga tillsammans med maken Peter Silfverskiöld - föräldrar till orgelräddaren Jacob Tage Silfverskiöld. Toppeladugård hade 1725 fått sin första egentliga manbyggnad genom Christina Pipers försorg, och på Björnstorp var den driftiga damen i full färd med den slottsbyggnad, som skulle stå färdig 1752.

Linnés skildringar från Häckeberga och Toppeladugård har ofta citerats. Några avsnitt förtjänar likväl att upprepas, eftersom de ganska ingående beskriver både miljöer och verksamheter.

Linné anländer till Häckeberga den 3 juli 1749 (som tidigare sagts motsvarande vår 14 juli). Han kommer närmast från Efwerlöf (Everlöv) förbi Östarpa Torp (Östarp) och Ularps gård (Ugglarp), där han noterar förekomsten av en skeppssättning:

   "Stenar till 40 stycken, uppreste och lagde i en oval av 57 steg i längden och 14 i bredden, vardera l eller 2 alnar höga, stodo invid Ularps gård och norr om gården. Denna stenovalen liknade ganska mycket Odens flisa på Öland".

Vägvalet tyder på, att han också passerat Wäfveryd (Veberöd), då han rubricerar en sida "Rammeleklinf. Dessa har han emellertid redan beskrivit, när han den 9 juni var på väg från Sjöbo till Lund, då han också passade på att göra en kartskiss uppe från Klinten med bl a Gödelöv, Genarp och Häckeberga inprickade. "Piperska Biörstorp" nämner han endast som skogsägare på åsen.

Tillbaka till den 3 juli: Linnés vagn rullar genom Gödelöv och Genarp utan att han tydligen observerar någonting; kanske försökte han slumra några minuter före ankomsten till hovrättspresidenten Silfverskiöld. Men så får han syn på målet:

"Häckeberga sätesgård, herr presidenten Silfwerschöld tillhörig, låg täckast ibland de gårdar, vi härintills sett på skånska resan, och var byggd med grundmurat stenhus på tre sidor, vilket hade ett stort runt torn på sydöstra sidan.

 (Anm: det är frestande att räkna upp de sätesgårdar Linné dittills hunnit avverka - det var Sinclairsholm, Maltesholm, Vittskövle, Gärsnäs, Gyllebo, Tunbyholm, Månstorp, Lindholmen, Jordberga, Dybeck, Marsvinsholm, Bergsjöholm, Krageholm, Rydsgård och Sövdeborg). Denna gård var kringfluten av en liten sjö, försedd med bro och vindbrygga. Alla stränder omkring sjön voro uppstigande och täckte med bokskog samt andra lövträn, att vikarne emellan stränderna och öarne med de trän, som växte därpå, gjorde en formerad utsikt, som de varit med konst klippte på sidorna. Åtta små, kullriga, men ovanpå flata

öar lågo här omkring i sjön, ävenledes täckte med de skönaste lövträn, av vilka den närmaste ön var gjord till trägård och omgiven på alla sidor med stora lövträn såsom en hög mur, vilka avhöllo vädret. ... Sjön var rik på fisk, besynnerligen på stora rudor. Det renaste eko svarade ropen och valthornsklangen. Naturen hade vid denna gård så mycket uträttat, att konsten omöjligen kunde något bättre däruti".

175 år senare - alltså 1924 - konstaterar en annan resenär, författaren och fotografen Bengt Berg, att Häckeberga ligger "vid det måhända vackraste vatten i Skåne". Tänker vi så mycket på det i dag?

 Den 4juli ställer så Linné resan från Häckeberga till Toppeladugård. Här blir "blomsterkonungen" begeistrad:

"Tåppe Ladugård, en vacker sätesgård fru grevinnan Piper tillhörig, var märkvärdig av en skön trägård, uti vilken trägårdskonsten visat sina prov. En börs (= portik) föreställdes igenom trägårdskonst mitt för huset, mycket präktigt. Ett stort fyrkantigt kvarter innestängdes av höga, jämnt och tätt klippta avenbokshäckar såsom en mur, inom vilken tvenne rader hästkastanjer voro ställde såsom pelare, som med sine kronor tillsammans vuxit och gjort valv. Allt detta stod på bägge sidor om kvarterert. Frammantill såväl som bortom kvarteret stod en skön ligusterhäck, klippt i figurer såväl ovanpå som på sidorna. Inom denna omkrets var kvarteret fördelt med buxbomsritningar, emellan vilka låg sand av åtskillig färg. Klippta taxer (=idegranar) voro ställde vid kanterna på sina rätta ställen.

Labyrint eller en irrgång var anlagd uti ett kärr, som blivit uppfyllt vid trägårdens södra sida. Han var 65 alnar i diametern, med 6 omgångar av avenbokshäckar. Inuti formerades inskärningarna av en ligusterhäck, och mitt uti stod ett åttkantigt lusthus, där stolparne eller hörnen voro av vackra lindar, väggarne av klippt almhäck samt under fönstergluggarne ligusterhäckar. Mitt uti huset stod en lind, som gjorde taket".

Efter att ha noterat, att Toppeladugård även höll sig med en plantskola för försäljning "åt dem, som voro hågade för trägårdar" (hur många 'byare' har pipersk sav i sina trädgårdar i dag?), ser sig tydligen Linné omkring i vårt Genarp:

"Slåttermannen gick nu i sin svett och kvinnfolken strängade straxt det avslagna gräset, där som det låg tunt, men om det var tjockt, vändes det allenast två gångor om dagen, sedan daggen var avdunstad, och när det blivit torrt, uppsattes det uti manshöga stackar, där det blev stående efter väderlekens beskaffenhet i 8 eller 14 dagar.

Husen vid bondegårdarna voro mestedels med skorstenar försedde; men på somliga ställen sågos skorstenar endast av bräder och lägre än själva halmtaket, ovanpå försedde med ett varv av torv, som öppnade sig på bägge sidor; ändock ville elden ej itända dem. Inuti voro spisarne och skorstenarne liksom tjockt beckade av sot, som glänsade och var helt fast, men icke gärna ludit som hos oss, vilket lärer vara orsaken, att det här så sällan tar eld i sotet. Ugnen står allmänt utom huset att spara rummet; men jag såg ännu en större besparing, där sängen stod utom huset och väggen var utbyggd likasom en bred ugn. Att fuktigheten här icke skulle skada dem som lågo i sängen, voro halmmattor inom väggen ställde runt omkring sängen, vilka (d)ock redan till stor del bortruttnat. Således var man mera rädd om rummet än hälsan.

 Hästarne hade varit tjudrade på några torra ängslappar och där bortätit allt, vad ätas kunde . .."

 Avbetat alltså den 9 juli - eller den 20 efter vår almanacka!

 Bild: Från Romeleklint gjorde Linné den 3 juli (14 enligt vår almanacka) 1749 en skiss över de platser han kunde iakttaga (maskinskriften är inte Linnés).

 Bild: Gamla lyngbybor kallar fortfarande platsen för detta hus för "Björkmans tomt". Det var ett av de allra äldsta i socknen. Lyngby kvarn är också borta, men kyrkan ligger åtminstone kvar. Tavlan är gjord av Esarps-konstnären Theodor Jönsson.

Texten är hämtad från ”En bok om Genarp”, skriven av Åke Sundström och utgiven av Genarps Kulturförening.